What a end

Nu är höstovet slut och imorgon är man tillbaka i det verkliga livet. Det har varit ett ganska lugnt men också händelserikt lov.
Fredag tog jag det lugnt, såg på idol, var med Soffi och Mimmi ute och körde och sedan blev det en sväng via Beirat, Albrims och Flamurs nya lägenhet. Blev en sen kväll, kom hem typ klockan 1.30 och innan jag lagt mig till sängs så var klockan 2.
När min väckarklocka ringde 6.00 på lördagsmorgonen var jag egentligen inte alls trött för jag visste att jag skulle till Helsingfors på vår sista match och dessutom träffa Pia på stan, kanske hinna ett varv via Gina Tricot och fara till baren med Soffi.
Det blev en ritktig bra dag trots 8-1! förlusten mot Hjk. Okej, visst, alla ville att matchen skulle ta slut så fort som möjligt. Det var riktigt kul att träffa Pia på stan dessutom shoppade jag 2 klänningar, 1 tröjja, 1 halsduk och en pengbörs.
När jag gick där ensam i Helsingfors och lyssnade på Veronica Maggio visste jag att här kommer jag att trivas, här skall jag bo. Känns skönt att det kändes så positivt eftersom att det är en möjlighet att jag skulle börja på Arcada till fysioterapeut nästa år, om jag slipper in.
Hemvägen med bussen var kul trots att det blev lite strul på slutet, men jag tror vi redde upp det och vi var båda överrens om att det inte kommer att påverka vår relation. Du sa att vår relation är någonting unikt, och vi var båda överrens om att höjdpunkten på hela säsongen var när du och jag satt där i gungan och pratade om allt mellan himmel och jord. Du vet att jag tycker om dig och jag vet att du tycker om mig. Därför kommer inte denna groda påverka någonting. Jag hoppas att du inte tänker på saken längre för jag har sagt åt dig att inte göra det.
Kändes bra att även få berätta om mina "planer" inför nästa år och som vanligt lyssnade du och förstod precis hur jag tänkte och kände.
Om en månad träffas vi alla igen, och det är den sista gemensamma stund tillsammans i fotbolls sammanhang.

Kram