knäproblem,trivselkväll,bahama och fotboll

fan man kan hata dessa knä problem.. Varför ska de bara krångla nu? ÅÅh ja orkar int med någo sånt här nu.. suck.
Jovvist då känd jag mig så nöjd då jag hade tränat mitt knä en stund och till och med klarade av att hoppa hopprep. Skakade lite på båda benen och då brakade till och skärd till så jag trodde jag skulle dö. Och nu är det sjukt och stelt.
Nu börjar jag få en känsla inom mig som säger att något nog inte står riktigt rätt till, borde fara på magnetröntgen igen men då går det igen 600 euro och innan jag får det tillbaka av Kela vet man inte. Morr

Kvällen har annars varit riktigt trevlig, vi hade trivsel kväll här hos mig och Sara med några från klassen. Tömde några burkar kulta lonkero och såg när Finlands U-21 vann över Österrike! JEIJ

Imorgon har jag bara skoldag till 11.00 sedan börjar mitt höstlov. Det skall minsann bli skönt! Tänkte kanske åka ett varv till Lappfjärd och hälsa på mommo och de andra. På lördag blir det en tripp ner till Helsingfors, Fc Sport - Hjk.
Sista bussresan, känns så sorgligt så att jag skulle kunna börja gråta. Men jag skall försöka få det bästa ur det, prata minnen, diskutera kommande säsong osv.

Usch, det är först nu man börjar förstå hur nära "slutet" vi är, och det är först nu som man förstår vad man kommer att börja sakna. Det har varit en del av ens vardag i snart 3 år och man har aldrig riktigt förstått hur viktigt och älskvärt det är.
Minns redan förra året när Martina och Ari skulle sluta vilken stor klump i halsen det blev. Snart skall vi skiljas och lämna varandra och denhär gången kommer ingen att komma tillbaka.
Som du en gång tidigare sagt att du hoppas att vi förblir goda vänner och att vi inte blir avundsjuka på varandra. Förstod egentligen aldrig vad du menade med att vi skulle bli avundsjuka på varandra? Men jag vet att vi kommer att vara vänner livet ut, för du har en viktig plats i mitt hjärta, och jag vet att jag har det i ditt också. Du är verkligen inte den personen man glömmer i första taget.

Jag har alltid funderat om fotbollen faktiskt ger mig så mycket som jag offrar och har offrat. Och det gör den verkligen. Jag tror faktiskt inte att en person som inte sysslar med idrott och upplevt framgång förstår vilken glädje man upplever. Det är på ett plan som inte går att beskrivas. Visst är motgångar jobbiga men det är ändå framgångarna man kommer ihåg. Jag tror jag aldrig har kännt mig så lycklig i hela mitt liv som då vi för 2 år sedan vann Fm-guld och då vi förra året vann Fc United 3-0 och jag fick göra två mål. De kallar jag livskvalitée.
Därför blir jag så irriterade på dem som tycker att jag borde sluta med fotbollen för att hinna göra annat. Men dom vet inte vilka lyckorus de missar. lällälläää
Jag kan inte säga annat än att jag älskar fotboll.
Punkt slut.