Jag träffade dig igen, de var kul och samtidigt så konstigt. Du sa att de känns som att vi skulle ha kännt varandra hela livet, och jag kan inte göra annat en hålla med. Det enda jag vet om dig är ditt namn och det känns så bra.
Jag är fotfarande irriterad på mig själv, men det går väl om.
Muskel läsandet har gått så dåligt.. kan inte ens första kompendiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar