Nej nu är jag så confused. Men med tanke på gårdagen och allt annat som händer i mitt liv just nu så är det inte alls konstigt.
Varför skulle det hända igår, har om och om lovat mig själv att det inte skall hända och det hände. skit också.
De går inte att koncentrera sig på skolan nu heller då man har så många tankar i huvudet. Men man måste väl få misslyckas någon gång också, har ändå gått bra för mig hittils i de prov vi haft.
Jag tror mycket av dethär beror på ensamheten här i Vörå, jag har ingen att umgås med, bara mig själv..
Det var även idag som jag i bilen på väg till vörå funderade över kärleken.
Visst är det skönt att vara singel men ibland vore det kul att ha någon man kan älska. Har nu så många gånger stannat och inte vågat hoppa. När jag såg dig igår kväll kände jag hur mina tår gick över gränsen, så mycket mer vågade jag inte känna. Men jag vet att du är speciell och helt underbar.
En så länge står jag starkt och stolt kvar, men någon dag skall jag hoppa.
Nu har jag börjat förstå hur mycket jag saknar vissa personer och hur mycket de betyder för mig.
Varenda gång jag kör förbi din lägenhet kollar jag om dina lampor lyser.
Det känns så konstigt att vår tid är över, vet inte när jag kommer att se dig nästa gång.
Men du och alla andra var bara 1 kapitel i mitt liv, men ett viktigt och oförglömligt kapitel. Hoppas vi ses någon dag.
Nu vill jag vara hos min kära mormor och ha jullov. Jag saknar henne så. <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar