söndag 3 maj 2009

I can´t say what´s going on.

Konstigt när man sitter ute på fontanas terass med vänner och live musik så spelar de en av mina lugna favoritlåtar. Damien Rice - Canonball.
Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara, det är något jag bara känner själv, men det kändes som ett tecken som gav mig hopp. Den gav mig ro i själen lika mycket som den gjorde mig ännu mer förvirrad.
Det var iallfall en rolig kväll med mycket skratt och dans.

There’s still a little bit of your song in my ear
there’s still a little bit of your words i long to hear
you step a little closer to me
so close that I can´t see what´s going on.

Inga kommentarer: